Såningsmannen kapitel 22. 221.     Från sida 272 i den engelska utgåva.tillbaka

Att säga och göra

Prästerna och Israels äldste ägnade hela livet åt religiösa ceremonier som de ansåg vara så heliga att dessa inte fick blandas med världsliga angelägenheter. Därför ansåg man att prästernas liv helt skulle omfattas av religionen. Men de utförde alla ceremonier för att bli sedda av människor, så att världen skulle tro att de var fromma och hängivna. Samtidigt som de lät påskina att de var lydiga vägrade de att lyda Gud. Trots att de påstod sig lära ut sanningen praktiserade de inte den i sina liv.

Kristus förklarade att Johannes döparen var den störste av profeterna och visade sina åhörare att de hade tillräckligt med bevis för att Johannes var Guds budbärare. Det var kraft i orden från predikanten i öknen. Utan rädsla tillrättavisade han prästerna och ledarna för deras synder och påpekade himmelrikets verk för dem. Han pekade på att de visade syndfullt bristande respekt för Faderns auktoritet genom att de vägrade att utföra det verk de utsetts till. Han kompromissade inte med synden och därför vände sig många bort från sin orättfärdighet.

Om ledarnas trosbekännelse hade varit äkta skulle de ha tagit emot vittnesbördet från Johannes och accepterat Jesus som Messias. Men i deras liv kunde man inte se bättringens och rättfärdighetens frukter. De skulle få se de människor som de föraktade komma in i Guds rike före dem.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.