Ledarna älskade inte Gud. Därför tog de avstånd från honom och motstod alla hans rättvisa lösningar. Kristus, Guds älskade, kom för att försvara de krav som vingårdens ägare hade, men vingårdsmännen behandlade honom med förakt och sade: Vi vill inte att denne man ska styra oss. De avundades skönheten i Kristi karaktär. Hans sätt att undervisa var helt överlägset deras, och de var rädda för hans framgång. Han ställde dem mot väggen och avslöjade deras hyckleri och visade dem det självklara resultatet av deras agerande. Detta retade dem till vansinne. Det sved att få en tillrättavisning som de inte kunde tysta ner. De hatade det höga rättfärdighetsideal som Kristus hela tiden visade. De insåg att hans undervisning avslöjade deras själviskhet, och därför bestämde de sig för att döda honom. De hatade hans exempel på sannfärdighet och fromhet och den upphöjda andlighet som uppenbarades i allt han gjorde. Hela hans liv var en tillrättavisning av deras själviskhet. När sedan det slutliga provet kom, det som betydde lydnad till evigt liv eller olydnad till evig död, förkastade de Israels Helige. När de blev ställda inför valet mellan Kristus och Barabbas, skrek de: "Låt oss få Barabbas fri." Luk 23:18. Och när Pilatus frågade: "Vad ska jag då göra med den Jesus som kallas Messias?" vrålade folket besinningslöst: "Han skall korsfästas." Matt 27:22. "Skall jag korsfästa er kung?" frågade Pilatus, och från prästerna och ledarna kom svaret: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." Joh 19:15. När Pilatus sköljde av sina händer och sade: "Jag är oskyldig till den här mannens blod," förenade sig prästerna med den okunniga folkmassan: "Hans blod må komma över oss och våra barn." Matt 27:24, 25.