Efter att ha framställt liknelsen sade Kristus: "Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör." Luk 16:8. Detta betyder att världsliga människor lägger ner mer energi på att tillfredsställa sig själva än vad bekännande kristna gör i sin tjänst för Gud. Det var likadant under Kristi tid. Gud hade gett dem förmågor, makt och inflytande. Han hade anförtrott dem medel så att de kunde samarbeta med honom i hans stora försoningsverk. Alla gåvor vi fått av Gud ska användas till välsignelse för andra, till hjälp för behövande och lidande. Vår uppgift är att ge den hungrige mat och att ge den nakne kläder, att ta hand om änkor och faderlösa, att ta hand om dem som är i nöd och dem som lever på samhällets skuggsida. Det var aldrig Guds mening att det skulle finnas något elände i världen. Det var heller aldrig meningen att någon skulle ha allt av livets goda, medan andra skulle leva på existensminimum. De medel som är utöver det absoluta behovet har människan fått ansvar för att använda till välsignelse för andra. Herren säger: "Sälj vad ni äger och ge till de fattiga." Luk 12:33. Människorna ska "vara frikostiga och dela med sig". 1 Tim 6:18. "När du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda." Luk 14:13. Jag vill att ni "löser okets band, att ni ger de förtryckta fria och krossar sönder alla ok, ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla husrum, att du klär den nakne, ... dela med dig av din nödtorft åt den hungrige och mätta den som är i betryck". Jes 58:6, 7, 10. "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen." Mark 16:15. Det är detta som är Herrens bud. Utför den stora församlingen av bekännande kristna hans verk?