Stridsämnet mellan dåtidens judar och samarier var en fråga om den religiösa tron – vad sann gudsdyrkan är. Fariséerna kunde inte tänka sig att säga något gott om samarierna utan öste sina bittraste förbannelser över dem. Antipatierna mellan den tidens judar och samarier var så starka att den samariska kvinnan tyckte att det var underligt att Kristus bad henne om vatten. "Hur kan du, som är jude," sade kvinnan, "be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna." Så lägger evangelisten till: "Judarna vill inte ha något med samarierna att göra." Joh 4:9. De var fyllda av så mycket mordlust och hat att när de skulle stena honom i templet, kunde de inte hitta bättre ord att uttrycka sitt hat med än: "Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt." Joh 8:48. Men ändå nonchalerade prästen och leviten den uppgift Herren pålagt dem. De lät en föraktad och hatad samarier vårda en av deras egna landsmän.