Det finns de som anser det vara under deras värdighet att tjäna en lidande mänsklighet. Många ser med likgiltighet och förakt på dem som har ruinerat sina själar. Andra nonchalerar de fattiga av andra orsaker. De tror att de är engagerade i Kristi sak och tror att de bygger upp en värdefull verksamhet i hans namn. De upplever att de gör något stort och kan därför inte nedlåta sig att ta hänsyn till de nödställdas behov. Huvudsaken för dem är ju att befrämja det stora verket, och då kan de till och med förtrycka de fattiga. De kan sätta dem under hård press och i svåra situationer, kväva deras rättigheter eller nonchalera deras behov. Ändå upplever de att allt detta är i sin ordning eftersom de, som de tror, för Kristi verk framåt.