Ett själviskt liv främjar inte Kristi sak. Hans sak är de förtrycktas och de fattigas sak. I Kristi sanna efterföljares hjärtan finns ett behov av den ömma sympati som finns hos Kristus – en djupare kärlek för dem som han ansåg så värdefulla att han gav sitt eget liv för att de skulle bli frälsta. Dessa människor är värdefulla, betydligt mer värdefulla än vilket offer som helst som vi kan ge Gud. Oavsett hur mycket energi vi lägger ner på något som vi upplever som ett stort verk och samtidigt nonchalerar den behövande och berövar främlingen hans rätt, så är det ingen tjänst som får något gehör från Gud.