Av allt ont är synden det värsta, och det är vår plikt att känna medlidande och hjälpa syndaren. Men det går inte att nå alla på samma sätt, eftersom många gömmer undan den själshunger de har. Det skulle vara till stor hjälp för dem om de fick höra ett vänligt ord och vänlig uppmärksamhet. Dessutom finns det många som har stora behov men inte är medvetna om det, eftersom de inte inser vilken fruktansvärd situation deras själ befinner sig i. Otaliga människor har sjunkit så djupt i synd att de tappat känslan för de eviga realiteterna och förlorat likheten med Gud. Dessutom vet de inte om deras själar är frälsta eller inte. De tror inte på Gud och har inget förtroende för människor. Många av dem kan inte nås på annat sätt än genom osjälvisk vänlighet. Man måste först av allt se till att deras fysiska behov blir tillfredsställt. De måste få mat, bli tvättade och ordentligt klädda. När de upptäcker bevis för din osjälviska kärlek blir det lättare för dem att tro på Kristi kärlek.