Men ingen människa kan dela med sig av något hon själv inte fått. I egen kraft kan människan inte åstadkomma något i Guds verk. Ingen har en egen inneboende förmåga att vara ljusbärare för Gud. Det var oljan som himlens sändebud hällde genom det gyllene röret från den gyllene behållaren till helgedomens lampor, som åstadkom ett ständigt skinande ljus. Det är Guds kärlek som hela tiden överförs till människan som gör det möjligt för henne att tillhandahålla ljus åt andra. Den gyllene kärleksoljan flödar fritt till det hjärta som är förenat med Gud genom tro. Där blir oljan ett strålande ljus i form av goda gärningar, en helhjärtad tjänst för Gud.