I ett kallt, själviskt och världsligt hjärta kan säden ligga helt obemärkt under lång tid. Det finns ingenting som tyder på att den slagit rot. Men när Guds Ande får andas på den spirar den gömda säden upp och så småningom bär den frukt till Guds ära. Vi vet inte om det är det ena eller andra som kommer att göra framsteg i vårt liv. Det är inte en fråga som vi ska avgöra. Vi ska bara se till att utföra vårt arbete och lämna resultatet åt Gud. "Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen." Pred 11:6. I sitt förbund med människan säger Gud att "så länge jorden består, skall härefter sådd och skörd... aldrig upphöra”. 1 Mos 8:22. Övertygad om att löftet håller fortsätter jordbrukaren att bruka jorden och så. I vårt arbete med den andliga sådden är vi inte mindre övertygade. "Så skall det också vara med ordet som utgår ur min mun: det skall inte vända tillbaka fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag har sänt ut det till." Jes 55:11. "De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar." Ps 126:6.