Gud fördärvar inte någon, utan människan fördärvar sig själv. Samvetet varnar oss när vi sår otrons säd, och om vi kväver det, resulterar det otvivelaktigt i en skörd. Farao brydde sig inte om Guds varningar utan var helt oresonlig. Därför fick han också skörda oresonlighet. Det här var ingenting Gud tvingade på honom. Farao sådde en säd och det gav den skörd man kunde förvänta sig. Han fortsatte sitt motstånd mot Gud ända tills han fick se sitt land ödelagt och sin förstfödde son dödad. Varenda familj i hans land förlorade sina förstfödda. Även djuren drabbades av samma sak. Ja, han gjorde motstånd ända tills han förlorade sina stridsvagnar, hästar och soldater i Röda havet. Berättelsen om Farao är en skrämmande uppfyllelse av orden: "Vad man sår får man också skörda." Gal 6:7. Om människor bara hade den minsta aning om detta, skulle de vara noga med vad de sår.