Man ställer ofta frågor som: Hur kommer det sig att många av dem som påstår sig tro på Gud inte visar någon förändring i sitt språk, andliga liv och karaktär? Vad beror det på att många inte tål kritik och har ett häftigt temperament, använder hårda ord, är högdragna och häftiga? Deras liv visar samma egenkärlek, ofördragsamhet, humör och obetänksamhet som de världsligt sinnade. De har en överspänd stolthet, de ger efter för sina böjelser, de har en förvrängd karaktär, som om de inte hade en aning om vad sanningen innebär. Anledningen är helt enkelt att de inte är omvända. De har inte sanningens surdeg i sina hjärtan, som därför inte har någon möjlighet att utföra sitt arbete. De har inte övergett sina onda vanor och gett den förvandlande kraften möjlighet att verka. Deras sätt att leva visar att de inte har Kristi nåd, och de tror inte på att hans kraft kan förändra deras karaktär.