Vårt umgänge med andra människor måste vara påverkat av det helgande inflytande som Guds Ord har. Sanningens surdeg uppmuntrar inte till motsättningar, ärelystnad eller till viljan att vara främst. Den himmelska kärleken är inte självisk eller tillfällig. Den är inte beroende av att människor berömmer den. Den som tagit emot Guds nåd flödar över av kärlek till Gud och dem som Kristus dött för, och strävar inte efter beröm. Man älskar inte för att man själv är älskad och omtyckt, utan för att man tillhör Kristus. Om man missförstår eller förvränger människans motiv, det hon säger eller gör, så tar hon inte illa upp för det, utan fortsätter på samma väg. Hon är vänlig och omtänksam, har en ödmjuk inställning till sig själv, är full av hopp och litar alltid på Guds nåd och kärlek.Vi får uppmaningen från aposteln Petrus: "Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Var heliga, ty jag är helig." 1 Pet 1:15, 16. Vi måste låta Kristi nåd få kontroll över vårt humör och det vi säger. Man märker hur detta fungerar genom den älskvärdhet och kärleksfulla hänsyn som finns mellan människor. Man uppmuntrar varandra på ett behagligt sätt, och då fylls hemmet av änglarnas närvaro. Livet är som en välluktande, helig rökelse som stiger upp till Gud. Kärleken känner man igen på älskvärdheten, mildheten och tålamodet.