Om vi bara tänkte på Guds godhet så ofta vi får se bevis på hans omvårdnad om oss, skulle vi ständigt hålla hans bild levande i våra tankar och finna glädje i att tala om honom och ge uttryck åt vår tacksamhet. Vi kan tala om jordiska ting, därför att vi är intresserade av dem. Vi talar om våra vänner därför att vi älskar dem, våra fröjder och våra sorger är förenade med deras. Vi har ändå oändligt mycket större skäl att älska Gud än att älska våra jordiska vänner och ingenting borde vara naturligare för oss än att ge honom främsta rummet i våra tankar, att tala om hans godhet och om hans makt. De rika gåvor Gud har gett oss skulle inte så uppta vårt sinne och hjärta, att vi inte har något att ge honom. De skall i stället påminna oss om honom och förena oss med vår himmelske välgörare med kärlekens och tacksamhetens band. Vi bor alltför nära jordens lågländer. Låt oss rikta våra blickar mot den himmelska helgedomen, där den gudomliga härlighetens ljus upplyser Kristi ansikte. "Han kan till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud." Hebr. 7:25.