Gud betraktar inte alla synder såsom lika stora. För honom såväl som för människor finns olika grader av brottslighet, men hur obetydlig en eller annan orätt handling än må synas i människors ögon, är ändå ingen synd liten inför Gud. Människors omdöme är partiskt och ofullkomligt, men Gud bedömer allt, sådant det verkligen är. Vi föraktar alkoholisten och säger att hans synd skall utestänga honom från himmelen, medan högmod, själviskhet och girighet alltför ofta går ostraffade. Men dessa senare är synder som Gud framför allt avskyr. De strider mot det goda och välvilliga i hans väsen och mot den oegennyttiga kärlek som utgör själva atmosfären i det syndfria universum. Den som begår någon svårare synd, känner kanske sin skarn, sin förnedring och sitt behov av Kristi nåd, men högmodet väcker inte något sådant behov. Därför stänger vi hjärtat för Kristus och tar inte emot de andliga välsignelser, som han kom till denna värld för att skänka oss.