Då vi överlämnar oss åt Gud, måste vi utan förbehåll avstå från allt som skiljer oss från honom. Frälsaren säger: "Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger." Luk. 14:33. Vi måste ge upp allt som drar hjärtat bort från Gud. Kärleken till pengar och längtan efter välstånd blir för många en form av avguderi. Inflytande och världslig ära fångar andra. Åter andra älskar ett liv i självisk maklighet och frihet från ansvar. Men dessa förslavande band måste slitas. Vi kan inte tjäna både "Gud och Mamon". Vi är inte Guds barn, om vi inte är det helt och hållet. Det finns sådana som säger sig tjäna Gud, medan de på samma gång tror att de genom självkontroll kan efterleva hans lag, tillägna sig en rättfärdig karaktär och förvissa sig om frälsning. Deras hjärtan påverkas inte av någon djupare förståelse av Kristi kärlek. De tvingar sig till att utföra det kristliga livets plikter såsom något som Gud kräver av dem för att de därigenom skall vinna inträde i himmelen. En sådan religion år värdelös. När Kristus bor i hjärtat, uppfylls själen av hans kärlek och av den glädje som gemenskap med honom skänker. När vi ständigt håller oss tätt invid hans sida och betraktar honom, glömmer vi oss själva. Kärleken till Kristus utgör drivfjädern till våra handlingar. De som upplever Guds betvingande kärlek, frågar inte hur litet de kan göra för att uppfylla Guds fordringar, utan söker uppnå fullkomlig harmoni med sin Återlösares vilja. Med uppriktig längtan överlämnar de sig helt och hållet åt honom och visar ett intresse som motsvarar det som de hoppas vinna. Att bekänna Kristus utan en sådan djupgående kärlek blir bara tomma ord, torr formalism och betungande plikt.