Det är sant, att det kan finnas en yttre redbarhet i vårt sätt att leva, utan att hjärtat blivit förnyat genom Kristi kraft. En önskan att vinna inflytande och andras aktning kan utgöra drivfjädern till ett gott och hederligt liv. Självaktning kan leda oss till att utvärtes undvika det onda. En självisk människa kan vara frimodig. Hur skall vi då avgöra på vilken sida vi står?