Livet i Kristus är ett liv i stilla ro. Vi kanske inte kommer att gå i något känslorus, men vi kan alltid stilla förtrösta på Herren. Vårt hopp bygger inte på vår egen kraft utan på Kristus. Vår svaghet är förenad med hans styrka, vår okunnighet med hans kunskap, vår begränsning med hans allmakt. Vi bör därför inte se på oss själva, inte tänka på oss själva utan på Jesus. Våra tankar kan alltid vara riktade på hans kärlek, på skönheten och fullkomligheten i hans karaktär. Kristi självuppoffring, ödmjukhet, renhet och härlighet, hans gudomliga kärlek skulle vara föremål för vår meditation. Och genom att älska honom, genom att följa hans exempel, genom att helt och hållet förtrösta på honom skall vi bli honom lika.