Inte ens Johannes, den älskade lärjungen, som mer än de andra liknade Frälsaren, var av naturen kärleksfull. Han var inte bara självrådig och äregirig, utan även häftig och hämndlysten, då han ansåg sig ha lidit någon oförrätt. Men då han såg den gudomlige Mästarens karaktär, insåg han sin egen ofullkomlighet, och detta gjorde honom ödmjuk. Guds Sons styrka och tålamod, hans makt och medlidande, hans majestät och ödmjukhet, som visades i hans dagliga liv, uppfyllde Johannes med beundran och kärlek. Hans hjärta drogs dagligen till Kristus, till dess han helt och hållet glömde sig själv i sin kärlek till Mästaren. Hans hämndlystna och äregiriga sinne gav vika för Kristi omskapande kraft. Den helige Andes inflytande förnyade hans hjärta, kraften av Kristi kärlek förvandlade hans karaktär. En innerlig förening med Jesus medför alltid ett sådant resultat. Då Kristus bor i oss, blir vår natur förvandlad. Kristi Ande och kärlek uppmjukar vårt sinne, underkuvar onda böjelser samt riktar våra tankar och önskningar mot Gud och himmelen.