Lärjungarna kände Jesu närvaro, även sedan han farit upp till himmelen. De kände den som en personlig närvaro, full av kärlek och ljus. Jesus, Frälsaren, som de hade umgåtts med, han som hade vandrat med dem, bedit med och för dem samt talat ord av hopp och tröst till deras hjärtan, hade, medan han ännu talade fridens budskap till dem, blivit upptagen till himmelen inför deras ögon. Och han gav dem detta härliga löfte, innan han for upp: "Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände." Matt. 28:20. Han for upp till himmelen i mänsklig gestalt. Lärjungarna visste, att han alltjämt inför Guds tron var deras Vän och Frälsare. Hans kärlek och medkänsla var densamma som förr. Han kände alltjämt till deras lidande och bekymmer. Nu stod han inför Gud, åberopade sitt eget dyrbara blod och visade sina genomborrade händer och fötter för att påminna om vad de återlösta kostat honom. De visste att han hade återvänt till himmelen för att bereda rum för dem och att han skulle komma tillbaka och ta dem till sig.