Så bör också de som blivit delaktiga av Kristi nåd, alltid vara villiga att uppoffra sig för andra, så att de, för vilka Kristus dött, skall bli delaktiga av den himmelska gåvan. De bör göra allt som står i deras förmåga, för att världen skall förbättras genom deras vistelse i den. Detta är den anda som utmärker en verkligt omvänd människa. Så snart någon har kommit till Kristus, vaknar i hans hjärta en längtan att för andra tala om, vilken dyrbar vän han funnit i Jesus. Han kan inte i sitt hjärta dölja den frälsande och helgande sanningen. Om vi blivit klädda i Kristi rättfärdighet och är uppfyllda av den glädje, som kommer från hans inneboende Ande, kan vi inte låta bli att tala om det. Om vi har smakat och sett, att Herren är god, har vi någonting att tala om för andra. Liksom Filippus, då han hade funnit Frälsaren, bjuder vi andra att komma till honom. Vi söker att uppenbara Kristi livs skönhet och den tillkommande världens härlighet för dem. Vi känner en brinnande längtan att vandra i Jesu fotspår, och vi vill gärna att de som vi umgås med skall få se "Guds lamm, som borttager världens synd".