De ringaste och de fattigaste av Jesu lärjungar kan bli till välsignelse för andra. De är kanske inte medvetna om att de är till någon särskild nytta, men genom sitt omedvetna inflytande skall de på tidens hav åstadkomma dyningar, som ständigt utvidgar sig. De välsignelsebringande resultaten därav får de aldrig veta förrän på den dag, då alla skall erhålla sin slutliga lön. De tycker inte att de uträttar någonting stort. Det fordras inte av dem att de skall trötta ut sig med bekymmer om framgång. De behöver bara i tysthet utföra sina plikter, troget fullborda det verk som Gud i sin försyn ålagt dem. Då skall deras liv inte bli förgäves. De skall ständigt växa upp till allt större likhet med Kristus. De är Guds medarbetare här i livet och bereder sig för det tillkommande livets högre plikter och fullkomligare glädje.