Israeliterna gav sig inte endast hän åt, att beklaga sig för Mose, utan anklagade självaste Gud för, att ha handlat bedrägligt mot dem, genom att lova dem ett land, som de ej kunde inta. Deras upproriskhet flammade så häftigt, att de glömde att den Allsmäktiges starka arm hade fört dem ut ur Egyptens land, och därvid hade lett dem genom en räcka mirakel. I stället beslutade de sig för, att välja en anförare, som skulle leda dem åter till Egypten, där de hade varit slavar, och hade lidit så mycket förtret. De utpekade faktiskt en ledare, och struntade därvidlag i Mose, sin tålmodige och lidande ledare; och de knorrade bittert mot Gud.