En kort stund var prästerna mållösa av irritation och förvirring. De ville inte att folket skulle få veta att de hade lejt en av Jesu bekännande efterföljare att förråda honom, så att de kunde lägga sin hand på honom. De ville dölja att de hade jagat Jesus som en tjuv och gripit honom i hemlighet. Men Judas’ bekännelse och hans ångestfyllda, skyldiga uppträdande avslöjade för folket att det var prästernas hat som var orsaken till att de hade gripit Jesus. När Judas högljutt förklarade Jesus vara oskyldig, svarade prästerna: ”Vad rör det oss? Du vill se det så” (Matt. 27:4). De hade Jesus i sitt våld och var fast beslutna att inte låta honom komma undan. Förkrossad av ångest kastade Judas pengarna, som han nu föraktade, framför fötterna på dem som hade lejt honom, och i ångest och förtvivlan gick han ut och hängde sig.