Petrus lydde igen automatiskt, höll blicken oavlåtligt riktad på sin himmelske gäst, och trodde att det var en dröm, eller en syn. De beväpnade soldaterna var passiva, som om de varit mejslade i marmor, och så bjöd ängeln följande: ”’Ta på dig manteln och följ mig.’” Samma källa. Därmed rörde det himmelska väsendet sig mot dörren till, och den eljest så pratglade Petrus följde efter, stum av förundran. De passerade de orörliga vakterna, och nådde fram till den tungt låsta och reglade porten, som öppnade sig själv, och genast därpå stängdes igen. Under tiden stod vakterna inom och utom porten orörliga på post.