Kristi bekännande efterföljare har alltid bestått av två grupper. Den ena betraktar Frälsarens liv och vinnlägger sig kraftfullt om, att rätta till sina brister och komma att likna den stora förebilden; den andra gruppen försöker att undvika de tydliga, praktiska sanningar, som avslöjar deras villfarelser. Även då förhållandena i kyrkan var som bäst, bestod dess medlemmar inte uteslutande av trofasta, rena och uppriktiga människor. Vår Frälsare lärde, att människor, som syndar med avsikt, inte skall tas upp i menigheten; och ändå valde Han ut män med bristfällig karaktär och lät dem njuta frukterna av Sin undervisning och Sitt exempel, för att ge dem möjlighet till, att se sina fel och rätta till dem.