Främst ibland dem, som kallades att föra kyrkan från påveväldets mörker in i en renare tros ljus, stod Martin Luther. Nitisk, brinnande och självuppoffrande, utan att känna till någon annan fruktan, än gudsfruktan. Utan att erkänna någon annan grundval för den kristna tron, än den Heliga Skrift, var Luther exakt den man, som behövdes. Genom honom fullföljde Gud ett stort verk till kyrkans reformering och världens upplysning.