Luther och hans medarbetare utförde ett gott arbete för Gud, men då de kom från den Katolska Kyrkan och hade trott på dess lära och framhållit dess lärosatser som de riktiga, gick det inte att vänta sig, att de skulle kunna genomskåda alla dess fel. Deras uppgift var, att bryta Roms makt och ge Bibeln till folket, men det förekom viktiga sanningar, som de inte uppdagade och allvarliga villfarelser, som de inte avslöjade. De flesta av dem fortsatte att helighålla Söndagen och andra katolska helgdagar. De uppfattade inte Söndagen som en helgdag utfärdad av Gud, utan som en dag, som godtogs av alla och att den därför användes för tillbedjan. Emellertid fanns det ibland dem vissa, som ärade det fjärde budets vilodag. Ibland reformatorerna är det några, som borde inta en ärofull plats i kyrkans historia, nämligen de, som framhöll de sanningar, som förbisetts av protestanterna, närmare bestämt de, som vidmakthöll värdet hos det fjärde budet och framhävde den bibliska vilodagen. Då Reformationen sopade undan mörkret och upplyste de kristna menigheterna, kom Sabbatens helighållande fram i ljuset i många länder.