Ropet om Befrielse
Detta var en ohyggligt smärtsam tid för de heliga. Dag och natt ropade de till Gud om befrielse. Utåt teddes sig flykt vara omöjlig. De onda triumferade redan, och ropade: ”Varför befriar Er Gud Er inte ur våra händer? Varför stiger Ni inte till väders och räddar livet?” Men de heliga brydde sig inte om dem. Liksom Jakob, brottades de med Gud. Änglarna längtade efter, att befria dem, men de måste vänta litet längre; Guds folk måste tömma bägaren och sänkas ned i dopet. Änglarna, som var trogna sitt ansvar, fortsatte sin bevakning. Gud tänkte inte låta Sitt namn dras i smutsen ibland hedningarna. Tiden var nästan inne, då Han skulle visa Sin mäktiga kraft och på ett härligt vis befria Sina heliga. Till Sitt namns ära skulle Han befria var och en av dem, som tålmodigt hade väntat på Honom och vars namn stod skrivna i boken.