Det var vid midnatt, som Gud valde, att befria Sitt folk. Medan de onda hånade dem från alla sidor, visade solen sig plötsligt, och strålade med all kraft, och månen stod stilla. De onda såg häpna på scenen, medan de heliga betraktade tecknen på sin befrielse med högtidlig glädje. Tecken och under följde raskt på varandra. Det var, som om allt upphörde, att fungera normalt. Strömmarna slutade, att flyta. Mörka, tunga moln framträdde och stötte samman. Dock fanns det en ljus punkt med oavlåtlig härlighet, varifrån hördes Guds röst likt många vatten. Detta kom himlarna och jorden att ruskas om. Det inträffade ett kraftigt jordskalv. Gravarna öppnades, och de, som hade dött i tron under den tredje ängelns budskap, och helgat vilodagen, kom fram från sina viloläger i mullen, härliggjorda, för att höra det fridsförbund, som Gud skulle ingå med dem, som hade hållit Hans lag.