Skyn öppnades och stängdes och var i uppror. Bergen darrade likt ett vasstrå i vinden och slungade ifrån sig kantiga klippstycken överallt. Havet kokade som en gryta och kastade upp sten på marken. Och då Gud uttalade dagen och timmen för Jesu återkomst och förkunnade det eviga förbundet med Sitt folk, sade Han en mening åt gången, följd av en paus, då orden rullade fram över jorden. Israels Gud stod med blickad riktad uppåt, lyssnande till orden, som kom från Jehovas mun och rullade över jorden likt stark åska. Det var väldigt högtidligt. Vid slutet på varje mening ropade de heliga: ”Ära! Halleluja!” Deras ansikten lystes upp av Guds härlighet, och de sken med en härlighet liknande den i Moses ansikte, då han kom ned från Sinaiberget. De onda kunde inte se på dem för härlighetens skull. Och då den eviga välsignelsen uttalades över dem, som hade ärat Gud och helgat Hans vilodag, ljöd det ett mäktigt segerrop över vilddjuret och dess avbild.