Hanok var en helig man. Han kände Gud av rent hjärta. Han såg mänskosläktets fördärv och skilde sig från Kains avkomlingar, samt tillrättavisade dem för deras ogudaktighet. Det var vissa på jorden, som bekände Guds namn, samt fruktade och tillbad Honom. Men den rättfärdige Hanok var så bedrövad över de onda människornas ökande ogudaktighet, att han inte ville vistas ibland dem dagligen, av fruktan för, att han skulle bli påverkad av deras vantro och att han inte alltid i tankarna skulle blicka upp till Gud med den heliga vördnad, som Hans upphöjda karaktär krävde. Hans själ plågades var dag av, att vara vittne till, hur de trampade på Guds auktoritet. Han valde, att leva åtskild från dem, och använde mycket av sin tid till vistelse i ensamhet, som han vigde åt betraktelse och bön. Han väntade på Gud, och bad om, att få lära känna Hans vilja mera fullständigt, för att kunna utföra det Gud meddelade Hanok genom Sina änglar, enligt Guds undervisning. Han gjorde honom uppmärksam på, att Han inte alltid skulle ha fördrag med människorna i deras uppror – att Hans avsikt var, att ödelägga det syndiga släktet, genom att bringa en vattenflod över jorden.