Vid slutet av de tusen åren lämnar Jesus tillsammans med änglarna och alla de frälsta den heliga staden. Medan de är på väg ner till jorden, uppstår de ogudaktiga döda. De som ”genomborrat honom” (Upp. 1:7), och som då är uppståndna, kommer att brista ut i jämmerrop eftersom de på långt håll ser Jesus komma i all sin härlighet tillsammans med änglarna och de heliga. De kommer att se märkena efter spikarna i hans händer och fötter, och se var de stack spjutet i hans sida. Märkena efter spikarna och spjutet kommer då att vara hans härlighet. Det är vid slutet av de tusen åren som Jesus ställer sig på Olivberget som då sönderdelas och blir en stor slätt. De som då tar till flykten är de ogudaktiga som just har blivit uppväckta från döden. Därefter kommer den heliga staden ned och placerar sig på slätten. Då ingjuter Satan sin ande i de ogudaktiga. Han muntrar upp dem med att hären inne i staden är fåtalig medan hans egen här är stor, och att de kan ta över staden genom att besegra de heliga.