Jag såg en tron och på den satt Fadern och Sonen. Jag betraktade Jesu ansikte och beundrade hans skönhet. Faderns skepnad kunde jag inte se, eftersom ett starkt ljus dolde honom. Jag frågade Jesus om hans Fader hade en skepnad som var lik hans egen. Han svarade att det hade han, men att jag inte kunde se på den. Han sade: ”Om du bara en enda gång skulle se hans persons härlighet skulle du upphöra att finnas till”. Framför tronen såg jag adventfolket - de trogna bekännarna och de som var världsliga. Den ena skaran böjde sig ned framför tronen och var djupt intresserad, medan den andra stod där ointresserad och likgiltig. De som böjde sig ned framför tronen sände upp sina böner till Jesus och såg på honom. Jesus såg då på sin Fader och tycktes vädja för dem hos honom. Då gick ett ljus ut ifrån Fadern till Sonen och från Sonen till den bedjande skaran. Sedan såg jag att ett mycket starkt ljus gick ut från Fadern till Sonen, och från Sonen strömmade det vidare ut över folket framför tronen. Men det var bara några få som tog emot detta stora ljus. Många drog sig undan det och motarbetade det omedelbart, medan andra var likgiltiga och satte inte värde på det, och då lämnade ljuset dem. Några tog emellertid emot det och gick bort till den lilla bedjande skaran och böjde sig ned tillsammans med dem. Hela denna skara tog emot ljuset och gladde sig över det. Deras ansikten strålade av dess härlighet.