Sedan blev min uppmärksamhet riktad på himlens härlighet och den skatt som är förvarad där för de heliga. Allting där var underbart och änglarna sjöng en vacker sång. Så avbröt de sången och tog av sig sina glittrande kronor och lade ned dem framför den kärleksfulle Jesus fötter, samt ropade med melodiska stämmor: ”Äran tillhör Gud”. Jag förenade mig med dem i deras sånger och prisade och ärade Lammet. Varje gång jag öppnade min mun för att ära honom, upplevde jag en obeskrivlig känsla av den härlighet som omgav mig. Det var ett evigt och mycket överväldigande mått av härlighet. Ängeln sade: ”Den lilla kvarlevan som älskar Gud och håller hans bud och är trogna intill änden, kommer att få njuta av denna härlighet. De kommer för evigt att vara i Jesu närhet och sjunga tillsammans med de heliga änglarna”.