Detta tempel vilade på sju pelare, alla av genomskinligt guld och var infattade med de vackraste pärlor. Jag kan inte beskriva allt det underbara som jag såg där. Å, om jag ändå kunde tala Kanaans språk så jag kunde beskriva litet av härligheten i den bättre världen! Här såg jag stentavlor med namnen på de 144 000 ingraverade med bokstäver av guld. När vi hade beundrat templets skönhet gick vi ut. Jesus lämnade oss och gick till staden. Snart hörde vi åter hans vänliga stämma säga: ”Kom hit mitt folk. Ni har kommit ut ur den stora bedrövelsen och har gjort min vilja och lidit för mig. Kom in till måltiden. Jag skall fästa upp min mantel och betjäna er”. Vi ropade: ”Äran tillhör Gud!” och gick in i staden. Där såg jag ett bord av rent silver. Det var många mil långt, men ändå kunde vi se hela bordet. Jag såg frukten från livets träd, manna, mandel, fikon, granatäpplen, vindruvor och många andra slags frukter. Jag bad Jesus om lov att få äta av frukten. Han sade: ”Inte ännu. De som äter av frukten i detta land återvänder sedan aldrig till jorden. Förblir du trogen skall du snart både få äta av frukten på livets träd och dricka av vattnet ur livets källa”. Han fortsatte: ”Du måste vända tillbaka till jorden och berätta för andra vad jag har uppenbarat för dig”. Sedan förde en ängel mig varsamt tillbaka till denna mörka värld. Ibland känns det som om jag inte skulle kunna stanna här längre. Allting på jorden verkar så dystert. Jag känner mig mycket ensam här, eftersom jag har sett ett bättre land. Ack, om jag hade vingar som en duva, så skulle jag flyga bort och finna ro.