Medan jag bad vid familjealtaret kom den Helige Ande över mig och det föreföll mig som om jag lyftes upp, högt över denna mörka värld. Jag vände mig om för att söka efter adventfolket i världen, men kunde inte finna det. Då sade en röst till mig: ”Titta en gång till, men litet högre upp”. Jag riktade då blicken uppåt och såg en rak, smal stig som var upplyft högt över jorden. På denna stig vandrade adventfolket fram mot staden som låg vid stigens bortre ända. Bakom dem vid stigens början fanns ett klart ljus, vilket en ängel förklarade för mig vara midnattsropet. Detta lyste upp hela stigen och gav ljus för deras fötter så att de inte skulle snubbla och falla. Om de höll blicken stadigt på Jesus var de trygga, eftersom han gick strax framför dem och ledde dem mot staden. Men några blev snart trötta och sade att det var lång väg kvar till staden och att de hade förväntat sig vara där för länge sedan. Då uppmuntrade Jesus dem genom att lyfta sin strålande härlighets högra arm. Från den kom det ljus som omstrålade adventskaran, och de ropade då: ”Äran tillhör Gud!”