Åter igen fick jag se den fara som dessa kringresande män utgör, vilka inte är kallade av Gud. Även om de får en viss framgång kommer deras brister att göra sig gällande. Omdömeslösa handlingar blir begångna och på grund av bristande visdom, blir en del dyrbara själar drivna dithän där de aldrig mera kan nås. Jag såg att församlingen bör ta sitt ansvar och noga granska och vara uppmärksam på deras liv, lämplighet och allmänna inriktning, som menar sig vara lärare. Om det inte ges otvetydiga bevis på att Gud har kallat dem, och att ett ”ve” vilar över dem om de inte besvarar sitt kall, är det församlingens plikt att handla och göra det känt att dessa personer inte är erkända som församlingens lärare. Detta är det enda församlingen har att göra för att vara utan skuld i denna sak, eftersom ansvaret vilar på den.