Skall vi vara tysta när vi har ett sådant framtidsperspektiv med ett sådant underbart hopp, och en sådan återlösning som Kristus har betalt för oss med sitt eget blod? Skall vi inte i stället med hög röst lovprisa Gud såsom lärjungarna gjorde när Jesus red in i Jerusalem? Är inte vårt framtidsperspektiv långt underbarare än deras? Vem vågar då förbjuda oss att ära Gud, även med hög röst, när vi har ett sådant stort framtidshopp med odödlighet och fullt av härlighet? Vi har smakat den kommande världens krafter, och längtar efter mer. Hela min varelse ropar efter den levande Guden, och jag kommer inte att bli nöjd förrän jag är fylld med hela hans fullhet.