Fick jag en syn under ett möte var det många som sade att det var överspändhet och att någon hypnotiserade mig. Jag gick då ensam ut i skogen och bad, där ingen annan än Gud kunde höra eller se mig. Ibland kunde Gud vid sådana tillfällen ge mig en syn. Det gladde mig och jag kunde berätta vad Gud hade uppenbarat för mig i min ensamhet där ingen dödlig människa kunnat påverka mig. Då var det några som påstod att det handlade om självhypnos. Å, tänkte jag, har det gått så långt att de som uppriktigt söker Gud i ensamhet, för att få del av hans löften och frälsning, skall bli beskyllda för att stå under hypnosens fördärvliga och själsförödande inflytande? Ber vi vår gode Fader i himlen om ”bröd”, för att sedan bara få en ”sten” eller en ”skorpion”? Det sårade mig och gav mig en sådan själsångest att jag var nära att förtvivla. Många ville få mig att tro att den Helige Ande inte existerade. De sade att alla erfarenheter som Guds heliga män haft bara hade varit hypnos eller förvillelser från Satan.