Jag böjde knä i båten och började ropa till Gud om räddning. Medan de upprörda vågorna sköljde över båten fick jag en syn. Jag såg att förr skulle varenda droppe i havet torka bort än att vi skulle omkomma, eftersom mitt arbete nyss hade börjat. Då jag kommit ut ur synen var all min rädsla borta och vi sjöng och prisade Gud. Vår lilla båt var för oss som ett flytande Betel.