Hela himlen fylldes då med en outsäglig glädje och den himmelska kören sjöng en sång i lovprisning och tillbedjan. De spelade på sina harpor och sjöng med en ton som var högre än någonsin, till den stora nåd och välvilja som Gud visat genom att ge sin högt älskade Son till att dö för en upprorisk mänsklighet. Sedan sjöng man lov och pris och tillbedjan för Jesu självförsakelse och offer, när han gick med på att lämna Faderns närhet och valde ett liv i lidande och ångest och till sist en neslig död, för att ge sitt liv för andra.