Satan var en gång en hedrad ängel i himlen, som stod närmast Kristus i rang. Hans ansiktsuttryck var, precis som de andra änglarnas, milt och utstrålade lycka. Hans panna var hög och bred och gav intryck av stor intelligens. Hans gestalt var fullkomlig och hans hållning ädel och majestätisk. Men när Gud sade till sin Son: ”Låt oss göra människor till vår avbild” (1 Mos. 1:26), blev Satan avundsjuk på Jesus. Han hade själv velat bli rådfrågad beträffande människans skapelse. På grund av att han inte tillfrågades, uppfylldes han av missunnsamhet, avund och hat. Han ville vara den som fick de högsta hedersbetygelserna i himlen, näst efter Gud.