Johannes liv var fyllt av bedrövelse och självförnekelse. Han förebådade Kristi första ankomst, men fick inte se hans underverk och glädja sig över den kraft som han utövade. När Jesus skulle börja sin verksamhet som lärare, visste Johannes att han själv måste dö. Hans röst hördes sällan, utom i ödemarken. Han levde ensam. Han stannade inte i sin faders familj, för att glädja sig åt gemenskapen med den, utan lämnade den för att kunna utföra sitt uppdrag. Stora folkskaror lämnade de hektiska städerna och byarna för att gå ut i ödemarken och lyssna på den märklige profeten. Johannes satte yxan till roten på trädet. Han tillrättavisade synd utan rädsla för följderna och förberedde vägen för Guds Lamm.