Jesu moder var där. Hennes hjärta genomborrades av en vånda som bara en mor kan känna. Men liksom lärjungarna hoppades hon ännu att Kristus skulle utföra ett mäktigt under och befria sig från sina mördare. Hon kunde inte uthärda tanken att han skulle låta sig bli korsfäst. Men allt var förberett och Jesus lades på korset. Hammaren och spikarna togs fram. Lärjungarna försmäktade i djupet av sina hjärtan. Jesu moder sjönk ihop i en nästan outhärdlig ångest. Innan Frälsaren blev fastspikad på korset, bar lärjungarna bort henne för att hon skulle slippa höra det krasande ljudet när spikarna drevs genom muskler och ben i hans fötter och ömma händer. Jesus klagade inte, men stönade av smärtorna. Hans ansikte var blekt och stora svettdroppar trängde fram på hans panna. Satan jublade över de lidanden som Guds Son genomgick. Samtidigt fruktade han att hans ansträngningar för att frälsningsplanen skulle misslyckas hade varit förgäves. Han var rädd för att han hade förlorat sitt rike och att han själv till slut skulle bli krossad.