Saulus fick omedelbart tillbaka sin syn, stod upp och blev döpt. Sedan undervisade han i synagogorna om att Jesus verkligen var Guds Son. Alla som hörde honom häpnade och frågade: ”Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?’” (Apg. 9:21). Saulus växte allt mer i kraft och gjorde judarna förbryllade. De hade åter igen fått bekymmer. Alla kände till Saulus motstånd mot Jesus och hans iver att fängsla och överlämna alla till döden som trodde på hans namn. Men hans mirakulösa omvändelse övertygade många om att Jesus var Guds Son. Saulus berättade om sin erfarenhet i den Helige Andes kraft. Han hade förföljt både kvinnor och män ända in i döden, bundit dem och kastat dem i fängelse, när han på sin resa till Damaskus plötsligt hade omgetts av ett starkt ljussken från himlen. Jesus uppenbarade sig då för honom, och upplyste honom om att den han förföljde var Guds Son.