Paulus svarade: ”’Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’” Paulus trodde inte att judarna i Jerusalem skulle kunna stå emot hans vittnesbörd, utan skulle inse att den stora förändringen hos honom inte hade kunnat ske utan Guds kraft. Men svaret var ännu bestämdare (mer bestämt) än förut: ”’Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta’” (Apg. 22:18-21).