Satan hade fått judarna att sätta sig upp mot Gud genom att vägra ta emot hans Son och genom att befläcka sina händer med hans dyrbara blod. De hade mördat världens Frälsare. Oavsett hur starka bevis som framlades för att Jesus var Guds Son, vägrade de godkänna något som helst bevis till hans fördel. Det enda de hade att hoppas på och trösta sig med var att, precis som Satan efter sitt fall, fortsätta försöka segra över Guds Son. De fortsatte därför sitt uppror genom att förfölja och döda Kristi lärjungar. Ingenting var mer motbjudande för deras öron än Jesu namn, han som de hade korsfäst. De hade beslutat sig för att inte lyssna på något bevis till hans fördel. Då den Helige Ande, genom Stefanus, förkunnade de starka bevisen för att Jesus var Guds Son, höll de för sina öron så att de inte skulle bli överbevisade. Satan hade Jesu mördare i ett fast grepp. Genom onda gärningar hade de överlämnat sig till honom, så att de var hans lydiga undersåtar, och genom dem arbetade han för att ställa till besvär för och plåga dem som trodde på Kristus. Satan påverkade judarna till att hetsa upp hedningarna mot Jesus och hans efterföljare. Men Gud sände sina änglar och styrkte lärjungarna i deras verk, så att de kunde vittna om vad de hade sett och hört. Genom sin uthållighet beseglade de till slut sitt vittnesbörd med sitt blod.