Hur dyrbart var inte detta nya och underbara ljus för Luther! Det hade som en gryning lyst upp hans förmörkade förstånd och drivit bort hans vidskepelse! Han värderade det högre än de största jordiska skatter. Guds Ord blev som nytt för honom. Allt hade förändrats. Den bok som han hade fruktat, eftersom han inte kunde se någon skönhet i den, blev nu liv för honom, evigt liv. Den blev hans glädje, hans tröst och välsignade lärare. Ingenting kunde förmå honom att sluta studera den. Han hade fruktat för döden, men när han läste Guds Ord försvann all skräck, och han beundrade Guds karaktär och älskade honom. Luther studerade Bibeln för sin egen räkning och njöt av de dyrbara skatter den innehöll. Därefter granskade han den för kyrkans räkning. Han vämjdes vid de synder han upptäckte hos dem som han hade litat på för sin frälsning. När han såg många andra inneslutna i samma mörker som han själv hade befunnit sig i, sökte han ivrigt efter tillfällen att leda dem till Guds Lamm, det enda som kan ta bort världens synd.