Sedan såg jag Satan samråda med sina änglar om vad de hade uppnått. Visserligen hade de, på grund av människors rädsla för döden, kunnat hindra några rädda människor från att ta emot sanningen. Men många, till och med bland dem som fruktade döden mest, hade tagit emot sanningen och när de gjorde det försvann omedelbart deras ängslan och fruktan. När de bevittnade sina bröders död och såg deras fasthet och tålamod, visste de att Gud och änglarna hjälpte dem att uthärda sådant lidande. Därmed växte deras mod och djärvhet. När de själva kallades att ge sina liv, stod de upp för sin tro med ett tålamod och en ståndaktighet som fick till och med deras mördare att bäva. Satan och hans änglar kom till den slutsatsen att det fanns ett bättre sätt att fördärva själar, ett sätt som i längden skulle leda till ett säkrare resultat. Trots att de kristna fick lida blev deras ståndaktighet, och det ljusa hopp som uppmuntrade dem, anledning till att de svagaste blev starka och rustade att oförskräckt möta sträckbänk och lågor. De uppträdde på samma värdiga sätt som Kristus hade gjort när han stod inför sina mördare. Genom deras orubblighet och den härlighet från Gud som vilade över dem, blev många andra överbevisade om sanningen.