Jesus och himlens hela härskara såg med kärlek och medkänsla på dem som med ljuv förhoppning längtade efter sin älskade Frälsare. Änglar uppehöll sig omkring dem för att stötta dem under prövningstiden. Men de som hade nonchalerat det himmelska budskapet lämnades i mörker. Guds vrede upptändes mot dem, eftersom de inte tog emot ljuset som han sänt från himlen. De trogna och besvikna som inte kunde förstå varför deras Herre inte kom, lämnades emellertid inte i mörker. De leddes åter igen till Bibeln för att studera de profetiska tidsperioderna. Gud tog då bort sin hand från den felaktiga uträkningen och misstaget upptäcktes. Nu insåg de att de profetiska tidsperioderna nådde fram till 1844, och att samma bevis som de hade lagt fram för att visa att de profetiska tidsperioderna slutade 1843, visade att de i stället slutade år 1844. Ljuset från Guds Ord klargjorde deras ställning och uppenbarade en väntetid - "Om den [synen] dröjer, vänta på den" (Hab. 2:3). I sin längtan efter Kristi snara återkomst hade de inte lagt märke till synens fördröjning, som syftade till att uppenbara dem som verkligen väntade på Herren. Åter igen hade de en bestämd tidpunkt att hålla sig till. Ändå såg jag att många av de som väntade inte kunde hämta sig från den svåra besvikelsen och återfå det engagemang och den energi som hade kännetecknat deras tro år 1843.